St Patrick's fucking day

Dagen till ära har Josefin lagt upp en kavalkad av bilder på sin blogg, från när vi var Dublinbor. Herregud vad det känns länge sen! Och det var det ju också... Enligt fröken Larsson var det vår och sommar 2003... Så ung och naiv man var... Vi var fulla mest hela tiden. Åt och drack, det var det vi gjorde. Och jobbade lite såklart. Jag var sandwichmaker på heltid. Fan vad roligt det var. Underbara jobbarkompisar från Kina, Ryssland och Italien. Jag glömmer aldrig när Mauro var helt knäckt för att en gubbe bajsat ner en stol på caféet som han sedan var tvungen att städa. Gud vad jag och min ryska Nadya skrattade! Hehe... Trippledecker anyone? White or brown bread? Efter att ha ätit smörgåsarna varje dag i några månader var jag så trött på det att jag kunde spy, men nu skulle jag kunna ge mycket för att få en sandwich med tuna and sweetcorn. MUMS! Allting har dock ett slut, utom korven för den har två. Dublintiden kommer ju aldrig tillbaka, men minnena (och en jädra massa foton) har man ju alltid kvar! Jag och Josse åkte på segertåg till Dublin för ett par år sedan, och staden har verkligen ändrat sig sedan vi bodde där... Det är ju inte kvarteren och husen som gör staden, utan människorna!