Längtar...

Andan i halsen, hjärtat i halsgropen, galopperande puls. Det är mitt jobb i ett nötskal just nu. Det är lite väl mycket att göra nu tycker jag. De senaste dagarna har jag försökt beta av alla todos, men det är svårt att veta var man ska börja när man ser sina listor, högar, obesvarade mail, föräldrar man ska kontakta mm. Kollegorna ser man bara med fartstreck bakom, och det samma gäller även mig. Man är alltid på språng, hinner inte prata med sina elever eller ta mer än 20 minuters matrast. Just nu har jag nedräkning till terminen slutar, eftersom jag har en snedfördelning med kurser HT/VT. Lägg till 10 timmar pendling varje vecka också så blir det inte mycket energi kvar.
Till våren har jag två kurser mindre och det får bli min räddning... Jullov - KOM SNART!

PS. Allt är inte nattsvart, men ibland måste man bara få klaga... Så, nu känns det redan bättre.

Att rätta elevtexter

Man upphör aldrig att förvånas över elevers formuleringar i texter de lämnar in för bedömning. Känslan för vilken språklig stil man bör i olika texttyper saknas hos de flesta. Det slängs in smileys, SMS-förkortningar och härliga uttryck som i citatet nedan (från en filmrecension av Romeo och Julia):

Jag tyckte filmen var bra men först var man lite "oh my god what the fuck" är det här för språk och nästan tappade intresset för den men när man hade vant sig så var det roligt och coolt.

De är ju nyskapande i alla fall... Men det får nog bli ett litet snack om det här när jag lämnar tillbaka texterna. Nu är det tillbaka till rättningshögen, typ liksom. OMG.