tisdag 8 juli 2008

Jag som är en så lugn och harmonisk människa

Scenario: Jag hämtar en tant som varit på fotvård. Hon sitter i rullstol. Det första jag gör när vi lämnat byggnaden är att köra in paraplyet i hjulet... Då borde jag förstått varthän det lutade. Vi gick hemåt... No probs. Det regnade lite med jag hade klätt in tanten i lite plast (inte gladpack utan ett förkläde som vi skyddar oss med när vi duschar de gamle). Väl hemma är det dags att få tanten uppför trapporna. Där har de för ändamålet monterat en slags hiss. Först ska dock yttertrappan bestigas och det klarar vi arm i arm. Sedan ska jag få tanten att hålla sig i räcket medan jag hämtar rullstolen. Då tror hon att jag ska kasta henne nerför källartrappan... Men dääär kan jag ju inte gå neer... Vad hääänder? Jag svettas som en gris i mina regnkläder. Som tur är kommer en granne och hjälper mig att lyfta upp rullstolen och jag får ner tanten i den. Bort med fotstöden. Sen ska den här jävla liften användas... Jaha, hur fan funkar den då? Ringer till en annan tjej som får ha support via telefon. Sätta i nyckel. Trycka på knapp. Köra upp hissen. (Jag blir helt stirrig av nya tekniska prylar...) När jag väl fått upp tanten till andra våningen så ser jag att det är jävligt tajt i trappen. Nu har jag alltså lyckats få upp tanten men liksom låst mig själv ute... Jag blir totalt vansinnig och tänker att jag bara S K A upp... Jag tackar Gud att jag blivit utrustad med ganska smala ben och klämmer mig förbi mellan hissen och trappräcket. Det går på vilja. Svetten lackar. Tanten är sur för hon gillar inte den där hissen och börjar bli kaffesugen. Till slut får jag i alla fall in henne i lägenheten och sätter på kaffe. Jag sitter och pustar ut. När jag väl kommit tillbaka till grupplokalen säger mina kollegor att de ringt från fotvården. Vi har gått ifrån tantens väska och plånbok... It figures.

Det har väl tagit sisådär 2 timmar att bli av med de värsta eftersvettningarna. Jag klarar inte av sådana situationer... Nya tekniska grejer att klura ut, stress, värmeslag. Det är tur att man är så lugn och stresstålig :)

2 kommentarer:

Jennie sa...

Hahahahaha fan vad roligt you made my day

anna sa...

Haha, det är ju tur att du ÄR en sån lugn och harmonisk människa!!! :p