Om att inte vara sig själv

Idag var jag hos en kvinnlig vårdtagare (38 år, synskadad, gift och två barn) som var totalt rasistisk. Där ska man gå och prata under en långpromenad och försöka att inte dra igång en diskussion om hennes åsikter om invandrare... Man får verkligen bita sig i tungan och försöka komma på sätt att vara neutral - inte säga emot, men ej heller hålla med (och därmed säga nåt man absolut inte står för). Jag försöker tänka att det inte är jag, Mia som privatperson som umgås med kvinnan i fråga, utan att det jag i min yrkesroll som är där och erbjuder min hjälp och öron att lyssna på hennes snack. Men det enda jag kunde tänka på var hur inskränkt, okunnig, trångsynt denna människa är... Ååå... Tyvärr finns det alldeles för många som hon, som lägger över alla sina problem på människor runt om henne. Suck. Jag blir trött.