Long time no blog

Ja här inne händer det inte mycket... För det mesta bloggar jag om livet ur Kittys perspektiv på hennes blogg. Det är lite så jag lever livet nu nämligen. Jag brukar ju alltid köra årskrönika här på bloggen men den har lyst med sin frånvaro. Att 2011 har varit det mest omtumlande året hittills är väl inte så konsigt... Men det är svårt att formulera i ord vad man varit med om. I början av året hade jag en liten liten bula på magen och i slutet på året en härlig och vild halvårsbebis. Helt sjukt vad som kan hända på ett år! Hela livet kastas omkull och man får helt andra prioriteringar. Det tog ett tag att ställa om sig, att glömma jobb och att själv kunna bestämma över sin dag. Lillan kommer först, och att ha en liten bebis tar väldigt mycket tid. Men man kastas ju in i det, direkt på BB, och på något jäkla sätt så bara går det. Dagar blir till veckor och veckor till månader och helt plötsligt är ens lilla spädbarn inte så litet längre. Personligheten smyger fram, full fart framåt med en massa saker hon ska lära sig. Vi älskar henne så otroligt mycket. Det går inte förstå hur man kommer känna för sitt barn. Det slår allt...

Att jag haft tur och lärt känna så trevliga mammor i föräldragruppen har gjort att man kunnat vara social och överlevt trots att nattsömnen ofta lämnar mycket övrigt att önska... När man har något kul att se fram emot så bli det lite lättare. Babymassage, promenader och en massa fika har det blivit. I vår fortsätter vi med lite aktiviteter med Kittys söta små kompisar.

Apropå dem, så kommer det imån ett härligt gäng för fika och lek. Det brukar sluta med att både bebisar och mammor hänger på golvet och man får försöka få i sig kaffet så gott det går.

Tänker ofta att jag ska stanna upp och skriva ner mina tankar kring det här med att vara mamma, men det hinns helt enkelt inte med. Livet kommer liksom i vägen. Men det rör sig mellan euforisk glädje och psykiskt sammanbrott, kan man väl säga. Och det får väl vara helt OK. Jag tror att man måste få bryta ihop ibland, för att sedan kunna gå vidare. När ens barn vuxit upp så kommer man ju sakna den här tiden, och inte alls komma ihåg de mörka ringarna under ögonen, värken i rygg och axlar, den halvljumma lunchen och kräkfläckarna överallt...

OK, nu tar vi oss an 2012. Hoppas året blir lika bra som förra! Ser fram emot att se lilltjejen växa och utvecklas, att umgås med alla härliga människor i min omgivning, att kanske få resa lite, att få vara frisk.

Hej hopp!

Mycket kort blir det...

Kul med mycket kort på lillan. Men när ska jag ha tid att sortera och sätta in flera hundra utskrivna kort? Dagens problem...

Höst när den är som bäst

Är precis hemkommen från en härlig promenad i solen. Jag köpte med mig en skvallertidning och en glass och vandrade ner till ån där jag satt och njöt på en bänk en stund. Hur underbart som helst! Lillan sover fortfarande i sin vagn i hallen och jag ska avnjuta en kopp kaffe i godan ro... Dagar som dessa är lovely - föräldraledighet när det är som bäst! Och förmiddagen spenderades med bebisar och deras trevliga mammor, så det här har varit bästa dagen på länge!

Det gäller verkligen att stanna upp och känna efter ibland, att njuta av hur solen värmer, hur gott glassen smakar och hur kaffet piggar upp - och inte fokusera på att natten innehöll mer vakna stunder än jag föredrar... Vi har nyligen påmints om att livet kan ta slut alltför fort så det gäller att njuta så mycket man kan och inte bara tänka framåt och längta. Livet är ju faktiskt precis här och nu!

PS. Hittar ni någon ni känner igen på denna länken?!

Hur...

Hur kan man annat än att fullkomligt älska den här lilla trollungen?! Crazy bananas i håret och glad nästan hela tiden...

Bättre och bättre...

Efter några griniga dagar (då mamman och dottern tävlade om att vara värst) känns det nu som att vi är tillbaka... Kitty somnade på skötbordet och har sovit en stund (dock nu i sin säng!) så att jag hann inta min lunch (gröt idag igen...) och sitta vid datorn lite. Jag hörde henne vakna nyss och hon låg en stund och snackade med sin mobil. Sedan blev det tyst och hon slocknade igen. Vi ska försöka ta oss ut på en promenad nu efter lunch. Det har blivit en del innesittande eftersom Kitty varit lite ur form, först pga av sin spruta och sedan av förkylning och jag har varit febrig några dagar. Tror att lillan smittat mig! Jisses vad jobbigt det var att vara sjuk och samtidigt ta hand om en liten gnällig bebis. Henke har supermycket på jobbet denna veckan och har inte kunnat komma hem tidigare så det var bara att bita ihop (och bryta ihop bitvis) och på något sätt gick det. Igår lånade min mamma Kitty en timme och var ute och gick och jag fick lite tid för mig själv. Snacka om konstig känsla! What to do?! Började med kaffe, en maskin tvätt, lite surfning och sedan låg jag och läste. Jag har ju inte varit ifrån lillan många stunder sedan hon föddes så det kändes väldigt knasigt, men samtidigt skönt. Man behöver den där lilla lilla stunden för sig själv för att orka.

Hej hopp!

Jag vill...

... ha sommaren tillbaka, om bara för en liten stund! Får mersmak när jag kikar igenom sommarens bildskörd! Varma kvällar, grillat, frisk luft och sol på bar hud, liten tjej som älskar att vara ute, häng på vår balkong...

Lunch

Nu åker jag och den här underbara varelsen och äter lunch hos Henkes föräldrars vänner. Vi har lunchdate nästan varje dag denna veckan! Trevligt!

Imorgon är en annan dag...

Igår var Kitty tillbaka till sitt glada jag och vi hade en mysig dag med promenad och hemmamys. Idag har vi startat dagen med frukost hos tant Maria och nu sover lillan i sin vagn så att mamman hinner äta lite lunch.

Imorgon börjar mina kollegor ett nytt läsår och det börjar gå upp för mig att jag inte kommer vara där med dem. Det känns helt sjukt konstigt att jag ska vara hemma i ett år... Det känns faktiskt lite tomt att inte dra igång med planeringar, uppstart, ämnesmöten, arbetslag, skitprat med kollegor mm. Men jag njuter av att få vara hemma med mitt lilla hjärta. Vilken grej egentligen! I de flesta länder finns ju ingen föräldraledighet att tala om, utan antingen får man säga upp sig från jobbet eller lämna babyn på förskola. Här gäller det alltså att njuta! Jag tror jag kommer njuta som mest de slaskiga novembermorgnarna när vi kan ligga kvar och dra oss i den varma sängen istället för att jäkta iväg till en svinkall buss. Måste planera in ett besök på jobbet så att jag får visa upp lilla K för kollegor och elever! De har ju varit med på hela resan med den växande magen och undrar säkert vem det var som dolde sig där inne!

En sån där dag...

Allt går så mycket lättare nu med Kitty tycker jag... Vi har lärt känna varandra och har börjat få några slags rutiner. Men idag har det varit en sån där dag... Kitty har varit ur form, gnällig, inte nöjd (förutom när hon käkat), velat bli buren, spottat ut nappen, bara sovit korta stunder osv. Det är inte lätt att vara så liten och inte kunna säga vad problemet är... Dagen har alltså bestått av en hel del kånkande, tröstande, matande och nu börjar jag bli ganska trött. Lyckades vagga lillan till sömns i min famn och lade försiktigt in henne i sovrummet där hon än så länge sover gott med nappen i munnen. Hon är antagligen helt s l u t efter denna dagen. Nu tror jag att jag går och gör henne sällskap och hoppas på att natten blir bättre än dagen!

Trist är det att semestern är slut för H! Nu blir det vardag igen och det känns lite konstigt att det bara kommer vara jag och K nu på dagarna. Hoppas på många fina och varma dagar så man kan samla på sig lite sol och värme innan hösten kommer med regn och rusk, men också vackra soliga höstdagar, härliga myskoftor, te, läsa böcker under en filt i soffan... Det gäller att intala sig själv varje år att hösten är rätt mysig ändå. Men det är så tragiskt att man längtar efter sommaren hela året och så är den över innan man hunnit blinka.

Sov gott!

Sommarmorgon

Besök på BVC redan 8.30, vilket numera är tidigt i vår familj. Lilltjejen gillar att somna om på morgonen och förmiddagen och ibland (läs: för det mesta) ligger vi alla tre till 10-tiden. Men idag fick jag släpa mig upp för att ta en dusch och sedan väcka lilla älsklingen. Det var bara små springor som kikade på mig och jag förstod att hon undrade vad fasiken som pågick. Varför väcker du mig nu mamma? Besöket på BVC gick bra och hon somnade så gott i vagnen efteråt. Vi gick en runda och köpte frallor och mamman och pappan fick äta frukost på balkongen i lugn och ro. Hon sover fortfarande, men jag börjar höra små knorranden så det är nog snart dags att vakna! Det verkar bli ännu en härlig sommardag så vi packar nog in oss i bilen och åker mot sjön :)

Lilla mini

Lilla mini ligger på soffan och slaggar efter lite mat. Hon snurrar och grymtar lite och somnar till ibland. Hon är världens duktigaste och snällaste tjej som idag gav oss sovmorgon till klockan 7! Hon sov från 23.30-7 och sedan till 9. Vilken lyx för trötta föräldrar! Nu hoppas vi att denna trend håller i sig (fingers crossed)... Det har hänt mycket nu med vår sexveckorstjej: leenden, längre nätter, jollrande och nappande. Härligt med framsteg!

En liten kärleksförklaring

Älskar min fina dotter så otroligt mycket! Du har bara varit hos oss i sex veckor men det känns redan som att du alltid varit här... Älskar varje del av dig. Håret som är sådär härligt yvigt och som inte vill ligga ner utan stå rakt upp... Ögon som lyser när de tittar rakt in i mina ögon. Fingrar som är så långa och fina och din lilla hand som passar så bra i min. Att hålla din hand när du somnar får mig att smälta. Din doft går inte beskriva... varm gosig bebisdoft... De små fötterna med världens vackraste tår. Varenda nagel är perfekt. Dina galna spretningar med de små tårna är bedårande. Ditt leende, som tills idag varit små stunder av omedvetna rörelser i ansiktet, men som idag gick rakt in i hjärtat på oss. Vi vill göra vad som helst för att du ska fortsätta le mot oss. Ögonen lyser och skrattgroparna tittar fram. Vilken känsla! Din hud är mjukare än allt annat jag känt. Jag kan spendera timmar med att bara klappa och känna på dig, memorera varje por. Vi förstår inte att du är vår... Var kom du ifrån? Fattar inte att du bott i min mage och levt rövare i nio månader och att du efter några timmars slit kom upp som en fuktig varm säl på min mage. Vilket ögonblick! Att se dig växa, utvecklas och må bra är nu det viktigaste för oss...

Hela registret

Nu efter lunch hade jag en liten här hemma som bara ville mysa i famnen och lyssna på mammas vackra (?!) sångröst. Jag fick utnyttja hela registret med Idas sommarvisa, En kulen natt-natt-natt, Kalle Kamel, Bäbä vita lamm och allt annat som dök upp i skallen... Jag tar tacksamt emot tips på visor med inte allt för utmanande toner! Måste ju variera repertoaren lite :)

Dagen spenderas inomhus, eftersom vädret lämnar mycket övrigt att önska. Det är helt grått och mulet och regnet har duggat eller öst ner mest hela dagen. Man blir ju jätteseg och inte alls sugen på att hitta på något avancerat. Tur att lillan nöjer sig med sång, mat, vila och lite babygym. Och mamman nöjer sig med myskläder, kaffe och sötsaker.

Imorgon åker vi en runda till Halmstad och hälsar på mina föräldrar i stugan. Då får man lite sommarfeeling även om vädret fortsätter i samma stil. Men någon gång måste det väl vända? Jag vill ha sand mellan tårna, korta shorts och brunbränd hud!

Egentid

Lillan slaggar efter en vakenperiod bestående av matning, bärande, sjungande, mammagos och lite kräk. Jag hade planerat en liten promenad nu när jag äntligen lyckats trycka i mig lite mat, men precis när sista tuggan svalts så började det regna. Jag tror jag bidar min tid inomhus och inväntar uppehåll. Ska slänga mig i sängen och plöja lite tidningar och kanske sova en stund.

Glöm vad jag skrivit - nu vaknar hon!

Dagens fundering...

Ska jag dricka kaffe nu eller ska jag vänta och se om jag hinner somna en stund med lillan och ta en kopp för att vakna till efteråt...? Svåra beslut så här på en tisdag. Efter dagens BVC-besök tog vi en promenad och nu ligger hon fortfarande och sover i sin vagn. Tror dock det är dags för lite käk inom en mycket snar framtid och därefter kan det mycket väl vankas vila... Jag har börjat ana ett visst mönster hos mig själv: jag har blivit sjukligt fixerad på två saker - kaffe och sömn. Mycket av min vakna tid går åt till att längta efter nästa kopp alternativt nästa tillfälle att vila. Idag längtar jag extra mycket efter fikapausen, eftersom jag tänkte pimpa min kopp med lite fruktsallad och glass.

Annars då?
Min dotter är väldigt modern och har redan börjat blogga. Kolla in den om ni vill!

I morgon får vi en lunchgäst! Tant Maria kommer och hälsar på och tar med sig smörgåstårta!

På fredag kommer fina Jennie och hälsar på! Längtar!

Fick ett paket på posten som innehöll en massa fina plagg till Kitty, som mina kollegor köpt. Otroligt att så många tänker på lilla fina K!

Plöjer ljudböcker som aldrig förr... Bästa sällskapet när man maratonammar! Just nu är vi i slutspurten av Berättelse om herr Roos av Nesser. Både jag och lillan njuter av författarens röst.

Nästa vecka går H på semester! Härligt att vara lediga hela familjen igen :)