Sociala beteenden när man är gravid

När man går i väntans tider blir det helt plötsligt okej för människor i ens omgivning att göra och säga saker som vanligtvis är helt socialt otänkbart. Saker jag lagt märke till under dessa snart 7-8 månader är följande:

- Känna på magen: jag har varit relativt förskonad från detta fenomen, men allt som oftast blir jag ändå smekt eller klämd på magen av människor omkring mig. Att de närmaste i familjen eller mina vänner är framme och känner gör mig absolut ingenting, men när medelålders karlar på jobbet passar på att gosa med bulan känns det allt lite skumt.

- Kommentarer kring vikt: Oj vad stor du är! Hej tjockis! Jisses vilken mage du har! Oj, du sväller ju för varje dag! är kommentarer man hör ofta. För det mesta gör det inte så mycket att höra dessa kommentarer, men det är ändå ganska intressant att det helt plötsligt är OK att kommentera någon annans vikt, viktuppgång, var hullet sätter sig, om man börjar se rund ut i ansiktet mm. Jag har inte tyckt att det varit så jobbigt, men vet att andra som är knocked up tyckt att det är jobbigt. Man skulle ju aldrig kommentera om en kollega lagt på sig några extrakilon :) (en hormonstinn blivande mamma kan ju få för sig att alla i omgivningen liksom gottar sig för att någon annan lägger på sig!)

- Magkontakt innan ögonkontakt: när jag möter folk i korridoren på jobbet så tittar de först ner på min mage och sedan ser de mig i ögonen och hälsar.

- Förlossnings(skräck-)berättelser: även här har jag varit ganska förskonad, men ett par stycken skräckhistorier har jag ändå blivit serverad. Det verkar som att vissa har ett behov av att dela med sig av sina hemska upplevelser av förlossningar, vilken nytta det nu skulle göra. Det bästa är att sitta med en grupp mammor som ska försöka bräcka varandra. För ni vet väl att det pågår en inofficiell tävling - värst vinner?!

- Att föda utan bedövning: om man haft naturliga förlossningar utan medicinsk smärtlindring så vill man gääärna framhålla detta och framhäva att man är lite bättre än de som tagit hjälp emot smärtan. Jag tycker att alla kvinnor som klarar av att föda barn, vare sig det är genom naturlig förlossning, kejsarsnitt eller drogade till tusen, är beundransvärda. Man är ju inte mindre värd eller en sämre mamma för att man tagit emot hjälp mot smärtan. Jag har inte bestämt ännu om/vilken smärtlindring jag kommer välja när jag väl är där men skulle bli otroligt ledsen om någon tog ifrån mig min upplevelse och prestation...

- Skillnad mellan män och kvinnor: jag tror att männen som frågat hur jag mår är lätträknade. När kvinnor i min närhet fått veta att jag är gravid har deras första fråga varit: Hur mår du? Så har ingen man frågat...

- Komplimanger: aldrig förr har jag fått så mycket komplimanger än som gravid. Vad fin du är! Vilken fin mage! Det klär dig verkligen! För att försvara de icke omtänksamma männen (se ovan) så har komplimangerna duggat ganska tätt även från manligt håll...