Any day now

Nu är det knappt en och en halv vecka till beräknad födsel. Jisses... Jag känner inte att jag är så låst vid BF-datumet som jag förstått att vissa blir, men det är klart att det kanske blir lite tråkig väntan om man går mycket över tiden. Jag njuter för fullt av att vara ledig och gå hemma och såsa och greja. Idag står det lite allmän städning på schemat, men med många pauser så att man hinner återhämta sig. Längtar sååå till att få tillbaka lite flås igen. Nu blir man ju andfådd av bara lite hederlig dammtorkning. Och min rörelseförmåga, den saknar jag också! Henke skrattar åt mig när jag ska försöka komma ur sängen på ett graciöst sätt på morgnarna. Det ser mest ut som en skalbagge som hamnat på rygg... Tyngdkraften jobbar ju liksom emot en när man har 12kg som lagt sig i en klump på magen. Men snart är bulan ett minne blott och då kommer jag nog sakna den!

I övrigt bjuder nog dagen på en liten promenad nu efter lunch (tänkte utnyttja en rabattcheck på KICKS och inhandla ett somrigt nagellack som jag spanat in) och lite häng i solen på balkongen, i sällskap av någon lektyr, fruktsallad och kaffe. Inte illa va?!

Hemmafru...

När man är hemmafru och bara har sig själv att ta hand om så hinner man med att fixa och trixa en del i köket. De senaste dagarna har bjudit på följande:

Nybakade frallor till frukost. Testade för första gången att kalljäsa degen i kylskåpet under natten och det funkade finfint!

Sockerskorpor med kardemumma.

Våfflor med grädde och sylt.

Vi får se om denna trend håller i sig sedan när det finns en liten att ta hand om... Skönt att man kan frysa in lite bakverk så att eventuella gäster kan få sig lite till livs. Förra veckan fyllde jag frysen med chocolate chip cookies, muffins och kanelbullar. Välkomna på fika när ni har vägarna förbi!

Hippo...

Igår testade jag vattengympa för gravida för första gången. Det var en härlig syn med fem stycken flodhästliknande figurer som plaskade runt i bassängen. Det var skönt att vara i gott sällskap och att få känna sig lite lättare när man skuttade runt. Värre var det när man klev upp ur vattnet igen... I övrigt rullar dagarna på som vanligt. Konstigt att tiden går även om man inte har fullt upp hela tiden. Men med lite projekt att stå i, mycket vila, tid att umgås med vänner mm så går det finfint tycker jag. Det går ingen nöd på mig! Tyvärr så lämnar majvädret mycket övrigt att önska. Vi är ju redo för lite mer sommarvärme nu!

Dagarna går...

Nu har redan tre dagar sprungit förbi. De har varit lagom innehållsrika. Det kändes väldigt konstigt att packa ihop allt på jobbet och lasta in i bilen. Nu ligger alla pärmar och böcker i två stora lådor i källaren och jag ska inte ta upp och glutta på väldigt lång tid. Helt wacko... Det man vanligtvis använder varje dag ska nu ligga i ide tills jag börjar jobba igen. Mötte en del elever i korridoren och de sa att de redan saknade mig. Det får man väl ändå ta som en komplimang... Kollegorna fick sig en varsin kram till och sedan sa jag hejdå till jobbet. Med tanke på att jag inte vet om jag kommer tillbaka så känns det lite som att avsluta ett kapitel i livet, men eftersom nästa kapitel är väldigt spännande så sörjer jag inte så mycket. Det bästa ligger ju framför mig!

Dagens besök hos BM gick fint, magen hade inte vuxit så mycket men verkar ändå ligga på kurvan. Min vikt och blodtryck var också bra och det lilla hjärtat slog så fint. Vi bokade in de två kommande besöken, men BM sa att det kan ju vara så att de besöken inte blir av. Då slår det ju en att det kan sätta igång när som helst... Vilken pirrande känsla!

Eftersom jag vill ha lagom många projekt varje dag så har jag idag så smått börjat packa BB-väskan, bakat småkakor, rensat ur frysen och grejat med facket, csn och försäkringar. Dock är det inte klart med allt så imorgon blir det till att ringa några samtal. Jag gillar inte att ha en massa sånt fix framför mig så det ska bli så skönt att reda ut allt... Morgondagen kommer även innehålla en fixa-ärenden-runda på stan. Oturligt nog har min foglossning kommit tillbaka i höger ben så jag ville hålla mig hemma och stilla idag. Tror att de sista veckornas stress på jobbet har påverkat fogarna lite, men jag hoppas att det ger med sig igen!

Dag 1

(...av många)

Idag firar jag den första dagen på min föräldraledighet. När min måndagslektion skulle börjat låg jag fortfarande i sängen - en härlig känsla! För att jag inte ska bli förslappad har jag planer för veckans tre första dagar:

Måndag: sätta sig in i det här med Försäkringskassan (känns så mycket jobbigare än vad det säkert är), klipp och sling och föräldrautbildning.

Tisdag: tur till VXÖ för att hämta hem mitt kontor (med hjälp av en stark man)

Onsdag: BM på förmiddagen och sedan träff med mamman

Jag har även diverse större och mindre projekt att greja med så jag tror inte att jag kommer få långtråkigt. Men lagom är bäst, och jag ska försöka att planera in så mycket vila det bara går innan lilla bebis kommer.

Underbara helg

Efter en underbar helg (sovmorgon, Halmstad och date med Jennie, sol vid sjön, frisk luft) är det nu dags att krypa ner i sängen för att i morgon vakna upp till den sista jobbveckan på mycket länge (Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiihfattaringentingheltjäklaoverkligt). Jag återkommer med tankar och funderingar när det sjunkit in lite bättre att jag inte kommer jobba på drygt ett år...

Dröm sött!

Sociala beteenden när man är gravid

När man går i väntans tider blir det helt plötsligt okej för människor i ens omgivning att göra och säga saker som vanligtvis är helt socialt otänkbart. Saker jag lagt märke till under dessa snart 7-8 månader är följande:

- Känna på magen: jag har varit relativt förskonad från detta fenomen, men allt som oftast blir jag ändå smekt eller klämd på magen av människor omkring mig. Att de närmaste i familjen eller mina vänner är framme och känner gör mig absolut ingenting, men när medelålders karlar på jobbet passar på att gosa med bulan känns det allt lite skumt.

- Kommentarer kring vikt: Oj vad stor du är! Hej tjockis! Jisses vilken mage du har! Oj, du sväller ju för varje dag! är kommentarer man hör ofta. För det mesta gör det inte så mycket att höra dessa kommentarer, men det är ändå ganska intressant att det helt plötsligt är OK att kommentera någon annans vikt, viktuppgång, var hullet sätter sig, om man börjar se rund ut i ansiktet mm. Jag har inte tyckt att det varit så jobbigt, men vet att andra som är knocked up tyckt att det är jobbigt. Man skulle ju aldrig kommentera om en kollega lagt på sig några extrakilon :) (en hormonstinn blivande mamma kan ju få för sig att alla i omgivningen liksom gottar sig för att någon annan lägger på sig!)

- Magkontakt innan ögonkontakt: när jag möter folk i korridoren på jobbet så tittar de först ner på min mage och sedan ser de mig i ögonen och hälsar.

- Förlossnings(skräck-)berättelser: även här har jag varit ganska förskonad, men ett par stycken skräckhistorier har jag ändå blivit serverad. Det verkar som att vissa har ett behov av att dela med sig av sina hemska upplevelser av förlossningar, vilken nytta det nu skulle göra. Det bästa är att sitta med en grupp mammor som ska försöka bräcka varandra. För ni vet väl att det pågår en inofficiell tävling - värst vinner?!

- Att föda utan bedövning: om man haft naturliga förlossningar utan medicinsk smärtlindring så vill man gääärna framhålla detta och framhäva att man är lite bättre än de som tagit hjälp emot smärtan. Jag tycker att alla kvinnor som klarar av att föda barn, vare sig det är genom naturlig förlossning, kejsarsnitt eller drogade till tusen, är beundransvärda. Man är ju inte mindre värd eller en sämre mamma för att man tagit emot hjälp mot smärtan. Jag har inte bestämt ännu om/vilken smärtlindring jag kommer välja när jag väl är där men skulle bli otroligt ledsen om någon tog ifrån mig min upplevelse och prestation...

- Skillnad mellan män och kvinnor: jag tror att männen som frågat hur jag mår är lätträknade. När kvinnor i min närhet fått veta att jag är gravid har deras första fråga varit: Hur mår du? Så har ingen man frågat...

- Komplimanger: aldrig förr har jag fått så mycket komplimanger än som gravid. Vad fin du är! Vilken fin mage! Det klär dig verkligen! För att försvara de icke omtänksamma männen (se ovan) så har komplimangerna duggat ganska tätt även från manligt håll...

Tankar kring att ta en paus från jobbet...

Min söndag är fullspäckad med diverse rättning. Jag har redan på förmiddagen hunnit beta av en hög med uppsatser och har nu tagit tag i mina två projektarbeten som ska betygsättas. Att jag kan stå ut med två kommande veckor (över-)fyllda med rättning och bedömning av diverse inlämningar, uppsatser, nationella prov, recensioner, kompletteringar mm har nog att göra med att jag inte kommer behöva rätta en endaste liten text på över ett år! Fy fasen vad gött! Rättning tillhör faktiskt, tillsammans med diverse tråkiga möten, den värsta delen av mitt jobb. Så det är inget jag kommer sakna direkt! Men nu har det så smått börjat komma ifatt mig att jag om två veckor ska packa ihop mina pinaler på jobbet och inte vara läraren Mia på en väldigt lång tid. Det känns otroligt svårt att greppa, eftersom ju jobbet är en stor del av ens liv (på gott och ont). Jag undrar just nu hur det kommer vara möjligt att hinna klart till fredagen den 13e maj, eftersom jag samtidigt som jag har lektioner som vanligt ska hinna med överlämningar till vikarierna, rätta klart, fixa klart betygsunderlaget, packa ihop allt på mitt skrivbord och förhoppningsvis i samband med detta rensa ut en hel del... Men jag försöker ta en sak i taget och en dag i taget, och påminner mig själv om att a n d a s ibland också. Lönen för dessa sista veckors stress kommer ju snart! Innan bebis behagar anlända har jag stora planer på att ligga i soffan och äta choklad, fylla frysen med hembakat, läsa böcker och tidningar, kolla på dåliga tv-program, vara ute i det fina vårvädret och bara njuta lite grann av livet.

Saker jag inte kommer sakna:
- tidiga bussturer
- rättning
- stress över allt man inte hinner
- elever som inte gör det de ska, när de ska
- när kollegor inte gör det de ska och jag istället behöver göra det
- känslan av att inte räcka till för alla elever
- det äckliga kaffet i lärarrummet
- att missa bussen och behöva vänta på nästa
- de eviga promenaderna mellan de två skolorna där jag undervisar
- att alltid ha jobb med mig hem, vilket innebär att även om man är ledig iaf en dag på helgen så känner man lukten av den där rättningshögen...
- skolmaten
- mail från otrevliga föräldrar

Saker jag kommer sakna:
- mina kollegor
- känslan av att ha ett väldigt viktigt jobb, som jag faktiskt är bra på
- mina elever, som man hinner komma väldigt nära
- nyss nämnda elevers helt otroliga och oväntade kommentarer som gör att man brister ut i asgarv några gånger i veckan
- fikastunderna på jobbet
- känslan när man faktiskt har betat av något jobbigt och känner sig nöjd!

OK, duty calls... Later!