Tid...

Nu ligger min lilla groda och vilar på en filt på golvet och jag sitter här med tjorvigt hår uppsatt i en knut och fortfarande pyjamas på. Har planerat att duscha och fixa i ordning mig men enligt mina beräkningar bör lillan vakna när som helst och då gäller det att vara redo att servera lunch. Duschen får jag ta SNABBT när hon somnat nästa gång. Det där med tid och hur dagen ser ut förändras alltså radikalt när man har en liten krabat. Lilla Kitty styr ju hela min dag... Hon är dock ganska snäll och låter mig få en extra stund i sängen på morgonen, vilket jag tackar för med tanke på att det ska ätas några gånger på natten. Men det leder ju till att hela dagen blir förskjuten... Allt tar helt enkelt lite längre tid med en bebis. Jag har några ärenden jag måste fixa idag, men när det kan bli av beror helt på om jag hinner duscha (för såhär KAN jag inte gå utanför dörren!) och när fröken är mätt och belåten. Det härliga i kråksången är att man helt naturligt accepterar att det är så det är... Det är ju helt underbart ljuvligt att få vara hemma med sin älskade dotter! Hennes välmående är prio ett och det är ganska skönt att sätta sig själv åt sidan för en gångs skull. Dock behövs lite egentid ibland och det är H väldigt lyhörd för. Igår vallade han ut mig och K till sitt jobb och jag fick gå bananas bland rean medan han underhöll lillan. Jag kom hem med två påsar med kläder och ett hål i plånboken... Men har man klarat av en förlossning så är man ju värd att unna sig lite... (Undrar hur länge jag kan köra med den?!)

Nu har Kitty slagit upp sina blå!