Kill your darlings

Ibland får jag en hang-up. Det kan vara allt från en låttext eller en speciell godissort till ett engelskt ord eller uttryck som liksom bara går och maler i mitt huvud. Till slut måste jag få utlopp för det genom att antingen lyssna på den speciella låten och sjunga HÖGT, äta massvis av godiset (så att jag antagligen tröttnar) eller helt enkelt ta reda på en massa fakta om det speciella uttrycket. Den senaste tiden har Kill your darlings malt i mitt huvud och som den språk- och litterturnörd som jag ändå är så fick jag verkligen mitt lystmäte ikväll när jag läst allt jag kommit över om detta mycket coola uttryck. Här följer alltså en redovisning:

Det råder delade meningar om vem som först myntade Kill your darlings, men många nämner Faulkner som mannen bakom själva uttrycket, och Samuel Johnson som mannen som först talade om tekniken. Det går alltså ut på att man som skribent ska stryka de passager som betyder mest för honom/henne. Man menar alltså att vissa passager eller uttryck kan vara överflödiga för själva historien men ack så kära för författaren. Det leder till att man skriver berättelsen runt dessa darling-passager och det blir ju inget bra...

Oj vad jag ska ta detta i beaktning när jag skriver uppsats nästa vecka... Alltför ofta sitter jag och glor på ett väldans tjusigt stycke men kommer liksom inte vidare. Det är bara att markera skiten och döda mina älsklingar!