Alla ni därute som känner mig väl vet att jag ÄLSKAR Leif GW Persson. Han är ett typexempel på de gråa tinningarnas charm, och i den ibland nonchalanta (och sovande) blicken finns en gnista som når rakt in i mitt hjärta... Ni kan ju bara tänka er min glädje när jag upptäckte att professor Persson har en blogg! Han må inte vara alltför produktiv med sina inlägg men de han skriver visar på kvalitet. Trots att jag lider av någon slags jetlag sedan fredagen så lockade hans senaste inlägg till många fniss. Här kommer några utdrag ur hans senaste inlägg. Mannen har en sjukt skön humor!
... och nu citerar jag:
"Signerade böcker tycks ha vuxit i popularitet. När jag debuterade som ung författare för drygt trettio år sedan (lockigt hår hade jag också och smal och vältränad något så förbannat) var det mycket ovanligt att man skrev sitt namn i boken som man just gett ut. Signerade exemplar var förbehållna familjen goda vänner, kvinnor som jag träffat och blivit förtjust i eller läsare som särskilt bad om ens namn på försättsbladet. Ett av dem hittade jag för övrigt flera år senare i ett antikvariat (till en kvinna som jag av dedikationen att döma tydligen "älskade" när det begav sig) men där elden hade falnat och brunnit slut och boken i vart fall gett henne en mindre intäkt när det hela väl var över. En påminnelse om kärlekens förgänglighet, ett stråk av vemod som drog genom mitt sargade hjärta och Ack Ja... "
(http://www.bokus.com/cgi-bin/P_campaign_show.cgi?c_id=22949)
Jag hoppas att hans storhet framgår av detta citat... Märk väl citattecknen runt "älskade"... Jag vill ge GW hopp om kärleken igen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar