Sjuk grej

Det ringde nyss en person som ringt fel. Han verkade lite förvirrad och verkade inte hänga med på vem det var som svarade. Jag tyckte att jag kände igen rösten och slog upp numret på Eniro. Mycket riktigt så var det min gamla pensionär Yngve. Hur stora är oddsen att han ringer fel till mig? Och hur verkligt är det att jag direkt placerar hans röst?

Ibland är jag spooky...

En lördag i oktober

Oj vad det var länge sedan jag skrev. Av det kan vi dra några slutsatser:

1. Att vara vuxen och jobba tar mycket tid

2. Jag tar mitt jobb på allvar och hinner inte ens sitta och göra inte-jobb-grejer på jobbet

3. När jag är ledig så gör jag andra saker än att blogga

Som lite plåster på såren kommer här en jobb-special i form av lite bilder. Ni får idag följa med mig på jobbet och får en inblick i hur en helt vanlig dag kan se ut för en ny fröken:

På morgonen packar jag min ryggsäck med mellanmål, ibland medhavd lunch och diverse läxprov och uppsatser. Jag har nu kommit över tönt-känslorna jag kände i början av vår bekantskap. Utan min lilla ryggsäck hade min rygg mått ännu sämre... Nu är det mest nacken som spökar eftersom den inte diggar två timmars bussresande varje dag.

När jag har sovit en timme på bussen är det dags för en rask promenad till jobbet. Då kan det se ut så här...

När jag har promenerat i drygt 10 minuter tornar den så upp sig, min fina arbetsplats som liknar mer en öststatsinstitution än en pedagogisk verkstad



Sedan intar jag mitt skrivbord för lite planering, rättning och lite kaffe. NB den fina Nalle Puh-muggen som jag brukar i tjänst. Henke var rädd att jag skulle bli mobbad för att jag tog dit en sådan töntig mugg, men det var verkligen den enda singelmuggen jag hade i min ägo.

I min hylla ser det någonting såhär... Lite blandade pärmar för planering, uppgifter, övningar mm. Här ligger även de läroböckerna som jag använder i mina olika kurser. Självklart är det olika i mina båda engelska a-kurser, och i svensk-kurserna. En hel del att sätta sig in i alltså...

Här brinner flitens lampa... Jag försöker ofta se ut som att jag jobbar väldigt hårt. Här sitter jag och klipper och klistrar med de lokala kursplanerna för svenska A.


Ibland blir man lite fundersam över hur man ska få ihop allting. Hittills har det gått bra och jag tror inte eleverna listat ut att jag inte alltid vet exakt vad jag gör. Jag provar mig fram, experimenterar lite och tror att jag lyckats lära kidsen en hel del redan. Jag har faktiskt fått beröm av vissa som tycker att jag faktiskt kan lära ut och förklara så att man förstår. Det måste ju vara bra betyg!

Jag har en elev som är hörselskadad. Då får man ha en liten mygga på sig och känna sig som Madonna för en liten stund. Det är sjukt skönt att inte behöva anstränga sin röst i detta klassrum. Man kan liksom gå runt och mumla och alla hör ändå vad man säger. Jag väntar dock bara på första gången jag kommer råka nysa rakt in i micken :)

Ett tomt klassrum gör fröken förvirrad. Så här såg jag ut igår då jag inväntade 7 elever som skulle hålla den muntliga delen i nationella provet. Hallå? Var tog ni vägen?

Jaa mina vänner... Ni har nu fått inblick i frökens vardag. Nu när vi nått halvlek i höstterminen har jag väl börjat få någon slags rutin med planering, rättning, upplägg mm. Jag älskar mitt jobb även om man ibland blir galen då elever är störiga, likgiltiga, omotiverade, struliga mm. Men överlag är alla väldigt trevliga och gulliga och ger otroligt mycket tillbaka. Nu är det dags för mitt första höstlov! Yay! Måndag och tisdag ska ägnas åt ämneslagsarbete, brandutbildning då jag ska få släcka en brand (weehoo), hälsolunch, föreläsning etc. Men onsdag- söndag innebär ledighet och Göteborgsresa. Jag tror att jag kommer glömma alla orättade prov och uppsatser på mitt skrivbord. Låter som en bra plan!

Fuck you

Alexander 2,5 år gammal.

Göteborrrrrg

Jippi! Mitt första höstlov ska spenderas i Göteborg. Nu är biljetterna bokade och väskorna packade... nja, inte riktigt det sistnämnda. Onsdag till fredag ska spenderas med Jennie med familj och det ska läggas tid på tjejsnack, svensklärarfika och förhoppningsvis en jädra massa shopping (eller vad säger du Jennie?!)... Längtar!

Jag jobbar med en kändis, typ

Idag fick jag bekräftat det jag anat länge: Jag jobbar med Peter Jihdes mamma. Det är faktiskt lite coolt. Hon heter Anita och är väldans trevlig. Men denna information önskar jag er en trevlig måndag.

Ett två tre du är skyldig mig en glass vi kommer på samma kalas

Igår hände ytterligare en rolig grej. Jag och en elev råkade säga Will Smith samtidigt (bara det är ju lite kul!), varpå vi såklart sa smurf samtidigt. Då spelade jag esset i rockärmen och sa Ett två tre du är skyldig mig en glass vi kommer på samma kalas, som jag lärt mig som liten. Eleven undrade nu vad han skulle säga, men som regeln lyder så var det ju bara att konstatera att han nu var skyldig mig en glass. En stund senare skickade jag ut kidsen på en bensträckare på fem minuter. När dessa minuter gått kommer killen inspringandes och slänger en piggelin på katedern. Gissa om jag garvade?!! Till historien hör även att den närmaste affären där man kan köpa glass ligger några hundra meter från skolan, så han hade verkligen kämpat för att betala av sin skuld. Lektionen avslutades med grammatikgenomgång som stundtals var lite sluddrig, eftersom fröken hade munnen full med glass.

I love my job!