Pulitzer nästa?

Ja HERREGUD...

Lördagen började lugnt. Jag, Sophie (A.K.A P to the H), Maria (A.K.A Röven / Ass 2 the Floor) och Gemma (A.K.A Gem 2 the Z) tog en trevlig lunchfika på Roddys, som är Ljungbys innefik.

Frammåt kvällen var det så dags att korka upp och bli redlöst berusad. Det är intressant att göra en stilstudie på fotografierna och se hur läget bara förvärras... haha!

När Gemma anslöt till förfesten så var vi riktigt på G... det var gogo-dans, pumpning, kärleksförklaringar och en jävla massa sprit. Väl inne på Garvaren klämde vi en varsin Redbull- Vodka, slog sönder Rövens mobiltelefon på CP-toan, sjöng för full hals i baren, fuldansade, och lämnade till sist Garvaren med flaggan i topp. Det var nattamaten som lockade Patten och Röven och vi kom på den eminenta idén att göra en dokumentärfilm om Ljungbys nightlife, genom att filma pizzeria ADONIS by night. Efter att ha gjort bort oss där för all framtid så umgicks vi med ungdomen utanför posten, som några slags nattvandrare (jävligt berusade sådana, men ialla fall!). Vi pratade i en timme med några ynglingar om hur det gick i skolan och det sista jag kommer ihåg är att jag försöker övertala ett av lammkötten att läsa 1984 på höstlovet. Herregud!

Behöver jag tillägga att söndagen spenderades i horisontellt läge?!

Josla Belju och Marro Ollju

Här har vi henne, en av kvinnorna i mitt liv! Vi har hängt ihop sedan slutet av 90-talet, då vi båda var klädda i kjol-över-jazzbyxa (ett mycket fördelaktigt mode som vi inte hoppas kommer tillbaka). Vi gick länge under våra Starwars-namn Josla Belju och Marro Ollju men de har nu fallit i glömska! Vi har varit sambos i omgångar och det har funkat mycket bra, eftersom vi har samma känsla för det där med disk och städ och det är ju alltid en bra grund att stå på. Andra saker vi har gemensamt är: språknördighet, stort shoppingbegär, besserwisserism, blödighet, viss lappsjuka, skor, film (gammal, nördig, ny, chick-flick, whatever), listan kan göras lång. Men för att summera: Josefin; anglofilen, aktivisten, min vän... jag saknar henne!

HÖSTLOV

Nu är VFUn avklarad... och sista dagen gick smidigt. Jag hade ett hörförståelseprov med några killar i sjuan och de var så söta! De tyckte att provet var "skitenkelt"... Det går flera killar i den klassen som ser ut och beter sig som små gubbar... Man kan bara tänka sig dem om tio år, med lite mer moderna glasögonbågar, kostym och fint ingenjörsjobb! Jag log för mig själv... Det är coolt att vara nörd!

Imorgon far jag och Henke upp/ner till Småland (Jennie, var ligger det egentligen? upp? ner? öster? väster?) för lite familjemys och kompisfika och självklart en rauw-fylla som sig bör, på Ljungbys coolaste uteställe Garvaren. På lördag äras min kära hemstad med ett besök av självaste Sahara Hotnights! Jag har redan ångest inför söndagens bakfylla... men det brukar vara värt det! Sjukt kul att gå runt och prata med gamla känningar när man är ute hemma. Sällan pratas det så mycket strunt som när man träffar en gammal klasskompis eller nåt gammalt ex. Hahaha! Som alltid när man är hemma så blir det ett späckat schema så att ingen blir glömd: måste hälsa på farmor och farfar som nyss firat 75- respektive 80-årsdag, umgås lite med Henkes päron, luncha med Röven, Sophie och Gemma, passa katten, middag eller lunch med mina päron i början på nästa vecka, lite mys hemma i huset, höstpromenad, och bara slappa lite!

För att hylla min hembygd kommer här lite bilder som jag fritt lånat från Ljungby Kommuns hemsida:

Ljungby City: Astrad och Götrad, Ljungbys grundare. Statyn går även under namnet "Snoppen".

Pizzeria Adonis... vilka killar!

Ljungby Gamla Torg

Och till sist det sjukaste av allt: Begravningsmuseet! Såhär lyder beskrivningen av museet:

Beskrivning: Ljungby har sedan hösten 2004 Nordens första begravningsmuseum, här visas seder och bruk vid död och begravning under 1800- och 1900-talen.
Inträde: 20:- /person, ungdomar upp till och med 16 år gratis entré. 25 personer el fler 500:-/grupp.
För bokning av guidning och större grupper, kontakta oss på tel: 0372-671 00.
Plats, Ort Skogskyrkogården, Ljungby

En liten iakttagelse

Jag har i flertalet elevuppsatser sett ordet tjäna stavat på många konstiga sätt:

*kärna pengar
*känna pengar
*tjärna pengar

What's up with that? Är det ett svårt ord att stava? Nää... inte speciellt, eller?!

SCREAM

Idag gjorde jag skäl för mitt smeknamn Scream... Jag sägs vara bra på att härma minen men är också mycket bra på att just SCREAM! Idag på lektionen med åttorna så gick jag helt bananas på ungjävlarna... ehh... jag menar de små änglarna. Två killar slogs i klassrummet och efter att lugnt och trevligt bett dem lägga av och sätta sig så tänkte jag att det var dags att ändra taktik. Jag klev med stora steg fram mot dem och skrek allt jag orkade.... Det funkade! I alla fall i ett par minuter... Vart är dagens ungdom på väg?!

Kill your darlings

Ibland får jag en hang-up. Det kan vara allt från en låttext eller en speciell godissort till ett engelskt ord eller uttryck som liksom bara går och maler i mitt huvud. Till slut måste jag få utlopp för det genom att antingen lyssna på den speciella låten och sjunga HÖGT, äta massvis av godiset (så att jag antagligen tröttnar) eller helt enkelt ta reda på en massa fakta om det speciella uttrycket. Den senaste tiden har Kill your darlings malt i mitt huvud och som den språk- och litterturnörd som jag ändå är så fick jag verkligen mitt lystmäte ikväll när jag läst allt jag kommit över om detta mycket coola uttryck. Här följer alltså en redovisning:

Det råder delade meningar om vem som först myntade Kill your darlings, men många nämner Faulkner som mannen bakom själva uttrycket, och Samuel Johnson som mannen som först talade om tekniken. Det går alltså ut på att man som skribent ska stryka de passager som betyder mest för honom/henne. Man menar alltså att vissa passager eller uttryck kan vara överflödiga för själva historien men ack så kära för författaren. Det leder till att man skriver berättelsen runt dessa darling-passager och det blir ju inget bra...

Oj vad jag ska ta detta i beaktning när jag skriver uppsats nästa vecka... Alltför ofta sitter jag och glor på ett väldans tjusigt stycke men kommer liksom inte vidare. Det är bara att markera skiten och döda mina älsklingar!

Höstpromenix

På promenad med Henke i det fina höstvädret

På Lilla Besvärsrundan (som Henke döpt det till) hittade vi Hotel Lilton som för tankarna till England... Ett gulligt litet stenhus som är som gjort för att avnjuta afternoon tea i...

Efterlysning!

Det är en sak jag ofta går och funderar på... och det är Hjalmar Jamas. Han var huvudperson i ett par böcker som min barndomsvän Sofie ägde (ni vet sådana böcker som det var ett kasettband till och som hade ett "piiip" när man skulle vända blad?!). Jag blir mycket fundersam över att ingen mer än just jag och Sofie verkar känna till denne Hjalmar. Jag googlade just honom men blev inte mycket klokare än att jag fick fram namnet på författaren (Hans Lindgren)... Min jakt går vidare, och tills jag fått napp fortsätter jag att nynna på den svängiga introsången:

Hjalmar Jamas
Hjalmar Jamas
Ja det är han som har en prickig pyjamas... .

Vilken fantastisk afton

TV-historia, det är allt jag kan säga! De tre roligaste människor jag vet var i en timmes tid med i samma program... vilken njutningsfull upplevelse! Jag pratar självklart om Boston Tea Party med Leif Gustav Willy Persson som special guest.

Men skratten förbyttes vid ett tillfälle mot en tår som sakta strilade längs min kind, när GW med följande kommentar bortförklarade alla kvinnliga beundrare han har:

"De kanske ser dåligt..."

Inser han inte sin charm, sin mogna utstrålning, sin sexiga uppenbarelse?

Jag måste ta kontakt...

Språkpolisen i tjänst

En kär kollega på VFUn har inte fattat det där med att särskrivning inte är okej, och särskilt inte om man är lärare...

Det heter inte Engelska prov!

Jag blir gaaaaaaaaaaaaalen...

Så kan det gå!

Hur tänkte jag här då?

Jag har precis spillt en hel drink över mig och ska väl försöka rädda situationen genom att torka mig lite... då tar jag självklart tillfället i akt och fläker ut mig för (antagligen) hela festen! Och JA, jag har ett par trosor utanför strumpbyxorna, det är ett gammalt beprövat trick för att få pantalongerna att sitta uppe och det är inte tänkt att den hemligheten ska visas upp så här för allmänheten... Men en kul afton, det var det!

Stilleben

Vin och sprit och späe... laddad inför aftonen hos Jennie B

GW

Alla ni därute som känner mig väl vet att jag ÄLSKAR Leif GW Persson. Han är ett typexempel på de gråa tinningarnas charm, och i den ibland nonchalanta (och sovande) blicken finns en gnista som når rakt in i mitt hjärta... Ni kan ju bara tänka er min glädje när jag upptäckte att professor Persson har en blogg! Han må inte vara alltför produktiv med sina inlägg men de han skriver visar på kvalitet. Trots att jag lider av någon slags jetlag sedan fredagen så lockade hans senaste inlägg till många fniss. Här kommer några utdrag ur hans senaste inlägg. Mannen har en sjukt skön humor!
... och nu citerar jag:

"Signerade böcker tycks ha vuxit i popularitet. När jag debuterade som ung författare för drygt trettio år sedan (lockigt hår hade jag också och smal och vältränad något så förbannat) var det mycket ovanligt att man skrev sitt namn i boken som man just gett ut. Signerade exemplar var förbehållna familjen goda vänner, kvinnor som jag träffat och blivit förtjust i eller läsare som särskilt bad om ens namn på försättsbladet. Ett av dem hittade jag för övrigt flera år senare i ett antikvariat (till en kvinna som jag av dedikationen att döma tydligen "älskade" när det begav sig) men där elden hade falnat och brunnit slut och boken i vart fall gett henne en mindre intäkt när det hela väl var över. En påminnelse om kärlekens förgänglighet, ett stråk av vemod som drog genom mitt sargade hjärta och Ack Ja... "
(http://www.bokus.com/cgi-bin/P_campaign_show.cgi?c_id=22949)

Jag hoppas att hans storhet framgår av detta citat... Märk väl citattecknen runt "älskade"... Jag vill ge GW hopp om kärleken igen...

Gud i brallan...

... vad trött jag är! dagen har varit alldeles för händelserik för att jag ska orka med. har skrivit tenta, lunchat med henke, shoppat lite, slingat håret, varit på partaj... jag är alltså totalt trött just nu, så trött att jag inte ens orkar gå till toaletten och göra mig i ordning. då är det illa! imorgon är det dags för årets födelsedagsfest hos jennie (min partner in crime). det ska bli mycket trevligt! jag och linda ska sjunga så att inte ett öga är torrt... varför de stackars gästerna gråter får vi se imorgon... over and out

Stilleben

Ibland behövs det inte mer än TV, levande ljus, en ny tidning och en clementin för att skapa lite vardagslyx en torsdagkväll...

Kjolman

Henke tycker att det är roligt att jag har en blogg och envisas med att kalla mig för Kjolman. Eftersom Alex Schulman precis slutat blogga så tror han att det är jag som ska ta över bloggtronen med det coola namnet Mia Kjolman!

Veckans fråga

Vad gör en kalaspuffare?

andra gången...

Jag börjar ju fatta grejen... att skriva inlägg är kul! har redan hunnit med två stycken på 20 minuter.

första gången...

Jaha, då är blogg-oskulden tagen!
I never thought I´d see the day, men efter påtryckningar från mina kära medstudenter Jennie och Anna är jag äntligen en i gänget.